Hemma igen, seg, sur, trött, men lättad. Feels good to be home, liksom. Siesta var störtskönt! Lyckligaste dagen var igår, då jag blev fotograferad tillsammans med Timbuk. ÅH, vad glad jag var!

Just nu är jag dock arg och besviken som fan. Men som Timbuk hade sagt; det löser sej, det gör det alltid!

Robert fyller tjugo år idag! Grattis min älskade.

-Eller..?

Jag är så trött på att aldrig kunna konfrontera utan att själv få skulden. Som tur är bryr jag mig inte lika mycket längre, och det är jag stolt över! Jag brukar tänka "de är dem det är fel på, och de kommer att få känna av det så småningom". Man måste leva sitt eget liv, och våga stå för den man är. Jag tycker faktiskt att jag gör det, mer och mer. Det är skönt att känna så.

Min morgon började såhär: vaknade halv sju av att någonting drog i mitt öra. Detta någonting var en av mina hörlurar; jag hade somnat ifrån samtalet med Robert - igen! Hur lyckas man? Gullapan har den goda smaken att inte ringa upp och väcka mig, så jag sov ju såklart lugnt vidare med hörluren i öronen.. Efter någon timme gick jag en rask promenad med mamma, och sen kokade jag några ägg och drack te. Nyttig mat, det må jag säga. Lunchen lär bestå av makrill i tomatsås med bröd och en soppa. Det låter iallafall gott i mina öron.

Måste börja packa till Siesta nu. Jag är halvpepp, men det ordnar sig väl. Det kommer säkert bli jättekul! Senare är det musikrep i Sjöbo, usch, har inte övat alls.. Får se om jag hinner, annars får det va så. Jag längtar efter min baby.

-Daffyd Thomas, you bloody fool! You could have had a bit of cock there.

Ja, kärlek är toppar och dalar. Själv är jag på Mount Everest.

Idag skulle jag kunna gå på examenskonsert, men är trött, seg och har saker att göra, så jag stannar hemma. Eller om Jenny kan och vill, så tar jag en sväng hem till henne. Vi skulle kunna ta en långpromenad i skogen.. Skön brud, det där.
Min baby drog hem imorse, efter att vi försovit oss en och en halv timme och vaknat fem minuter innan David skulle ha kommit. Som tur var kom han lite sent. Superbt. Vi gick en lång promenad igår, och jag fann huset jag vill bo i. Jag sa att jag skulle ge sju miljoner för det. När vi kom hem sa mina päron att det var till salu, för fyra! Det är bara och hosta, liksom.
Idag har jag lockigt hår och jag gillar det! Lyssnar på fantasy-filmmusik och njuter obeskrivligt mycket. Ska ha en lektion, sen drar jag hemåt. Skönt. Jag gillar kanelbullar. I love you, baby.

-I just want to feel you when the night puts on its cloak

ÅH JÄKLAR, vad lätt det är att irritera sig på idioter! Som tur är, är jag ingen idiot. Man lär så länge man lever, och till slut faller alla bitarna på plats. Man har sina vänner, sin karriär, sin partner, sitt hem, sina mål. Allt är som man vill ha det. Man vet vem man kan lita på. Det sköna är att just den här specifika situationen inte stör mig längre, men jag har lärt mig min läxa. Efter ett snedsteg för mycket. Faktiskt ganska skönt att avreagera sig. It's off me mind! Dessutom känner jag att varje gång jag råkar ut för något knasigt eller råkar göra fel, går jag ifrån situationen en erfarenhet rikare. För erfarenheter kan man väl aldrig få för många av?

Min kusin Anders med familj har slaggat här sen i onsdags, de åkte hem vid lunch. Mormor, Maggan, Helen och hennes hund Siri var också här igår. Mysigt! Det är soft att hänga med släkten, även om somliga är lite knepiga. Fast äh, vad gör man liksom? Man väljer inte sin släkt, så man får väl vänja sig istället! Well well, de här dagarna har bestått av grillat, mys, vin, sena nätter, långa sovmorgnar, härliga dagar, ljummet sommarregn och ljuvt åskväder. Underbart!
Idag har jag slappat, Robert och jag har spelat in lite röster till hans datorspel. Det var faktiskt jättekul, haha! Jag lånade ut min röst till en skotska och två amerikanskor. Superskoj. Nu sitter min baby i soffan och väntar på mig, så jag antar att ett avslut är på sin plats. På återseende!

-I'm sorry? All I heard was, "blah blah blah, I'm a dirty tramp!

Jag har skrivit färdigt mitt psykologiarbete and it feels GOOD! Jag struntade inte i det och sjukanmälde mig, utan jag skrev det och det blev bra! Jag är så nöjd! Och terminsuppspelet gick som en dans! WOW! Nu ska jag käka makaronilåda och kolla tv med Hanna. Ikväll är det "Desperate housewives", och det tänker jag inte missa! Saknar min baby, men är ledig på torsdag och fredag. Kan man må mer prima? YEHAAAAA!

Ett år har gått, farmor. Det känns overkligt att du inte är här längre. Du som älskade änglar så mycket, nu är du en själv! Jag älskar dig.

-Ingen post och ingen ost

Steg upp vid elva imorse. Stötte på Maja. Hämtade för stora skor på ICA. Handlade en söt, prickig klänning, en röd tröja, en tavla, en retro brödrost, en tillbringare och annat kul krafs på second hand. Handlade mat. Hämtade Hanna. Åkte hem. Pluggade i tre timmar. Blev precis klar. Min förkylda baby spelar bas och sjunger "Freddie was a naughty man, dododododo, he went and kissed another man, dododododo, lalalalalallala, I'll be so good for 'Bohemian Rhapsody'!". Nu ska vi strax smita in och käka lax. Igår såg vi "Mr Deeds", men IKVÄLL blir det vårt kära "Little Britain" och inget jäkla schlagertjafs. Jag försöker ha ett öppet sinne, men nejnejnej, det är inte min grej alltså!
Måste påpeka att jag är så galet nöjd över mitt toksnygga klänningsfynd att jag snart levererar en fin bild på mig iklädd den. DET NI!

-It's hard to soar with the eagles when you're surrounded by turkeys.

Jag gick, joggade och sprang 5 km imorse med Selia och Emma. Kom i mål en minut för sent, ruskigt irriterande. Hade matte, tog bussen till Malmö med Anna. Köpte glassar, mötte hennes kompisar Gabriella och Måns och gick på casting hos Sweden models. Kändes trevligt och seriöst, till skillnad från tidigare casting-misstag.. Tog en halvrälig fika på Heaven's world och åkte buss hem med mamma efter ett mindre buss-drama. Köpte godis och kattmat, körde hem och hittade Robert utanför dörren. Han sitter just nu och väntar på mig i soffan, och jag skäms över att jag sitter här och skriver och inte är där med honom. Ironiskt. Ibland behöver jag dock skriva av mig, annars bubblar det över. Det är som terapi, jag lämnar över mina tankar och känslor till någon annan för en stund. Det är befriande.
Igår såg mamma och jag en musikalteater om Marilyn Monroe. Den var seg emellanåt, men det faktum att skådespelarna var otroligt begåvade på allt de tog sig an gjorde hela pjäsen väldigt intressant, gripande och lite sorgligt vacker. Marilyn var nog inte en särskilt stabil eller glad person. Stackarn.
Ikväll ska Bobba och jag se "Little Britain", käka mat och mysa. Och för att citera mig själv tidigare idag; GUTT!

-Time may change me, but I can't trace time

Just nu har jag så sjukt mycket inspiration, men så jäkla lite energi. Jag behöver ork för att orka med! Kanske ganska givet..
Jag mår jättekasst, funderar på att slopa allithop och dra till Malmö och be mamma om en manikyr, sätta mig på ett fik och läsa. Jag behöver D-vitamin och energi. Så fort jag försöker plugga hoppar bokstäverna omkring på pappret och ger mig huvudvärk! Vad tusan ska jag göra?
Bäst är nog att tvinga mig själv till att plugga, försöka göra mitt bästa och få ut ett halvschysst resultat. Jag måste nog skärpa mig ordentligt, sluta gråta och börja kämpa.

-I'll love you till the end

Jag såg "P.S. I love you" innan. Varje gång jag ser den filmen fylls jag av ett melankoliskt hopp om att jag kanske kommer lyckas trots allt, även om jag måste jobba mig dit längs en hård och svettig väg. Dessutom gråter jag sönder ögonen. Gerard Butlers lugna, irländska röst klingar fortfarande i mina öron, och Hilary Swanks bruna rådjursögonen flimrar då och då förbi i mitt inre. Åh, låt mig uppfylla mina dumma drömmar! Jag förtjänar det! Eller..?

-P.S.. Guess what.

You got a fast car
I want a ticket to anywhere
Maybe we make a deal
Maybe together we can get somewhere
Anyplace is better
Starting from zero
Got nothing to lose
Maybe we'll make something
Me
Myself
I got nothing to prove

You got a fast car
I got a plan to get us out of here
I been working at the convenience store
Managed to save just a little bit of money
Won't have to drive too far
Just 'cross the border and into the city
You and I can both get jobs and finally see what it means to be living

You see my old man's got a problem
He lives with the bottle
That's the way it is
He says his body's too old for working
His body's too young to look like his
My mama went off and left him
She wanted more from life than he could give
I said somebody's got to take care of him
So I quit school and that's what I did

You got a fast car
Is it fast enough so we can fly away
We gotta make a decision
Leave tonight or live and die this way

Aldrig har jag förstått innebörden av texten i den här låten så bra som nu. Tracy Chapman ger mig alltid hopp i en mörk tillvaro där tiden verkar stå still.

Hanna fyller 17 år idag, grattis! Imorse sjöng päronen, jag, Vilma, Didrik och tre av Hannas kompisar för henne och hon fick dessutom en massa presenter. Såklart. Hon fick en jättesöt kopp med en muffin på av mig och Robert.
Jag såg "Amelie från Montmartre" igår kväll, som sagt. Jag älskar den filmen! Att se hur Amelie njuter av småsaker som att kasta macka på kanalen gör mig så varm och glad. Jag är en sådan person, egentligen. Tyvärr har jag blivit alltför bitter av att vara på samma ställe för länge för att kunna visa den sidan av mig. En picknick brukade göra min dag. Usch, vad har hänt med mig egentligen? Skärp dig! Men jag gråter nog inte lika ofta nu längre. Eller, under perioder. Men det har sina orsaker, och man får lov att vara ledsen ibland. Man är ju trots allt tonåring. Hallåååå, hormoner! Och gudarna ska veta att jag känner av dem.

-I always hold a place for you in my heart