Got to love it

Tredje inlägget idag. Jävla tönt.
När jag läser gamla texter som jag har skrivit, tycker jag alltid att jag skrev mycket bättre innan. Sedan läser jag något jag skrev förra veckan, och upptäcker att ingenting har förändrats. Jag är ju knäpp.
Jag saknar Robert så fasansfullt mycket! Jag vill bara omfamna honom i en revbensknäckande kram, eller kanske något ömmare, som en mjuk och härlig kram, där jag bara gömmer mig i hans famn? Låter fint, båda alternativen. MEN OM FYRTIO MINUTER BÖRJAR TRUE BLOOD. Jag undrar om det bara är nördar som räknar ner tiden framför datorn. I så fall ligger jag bra till på den fronten. Anyway.
Jag känner mig verkligen.. degig. Seg, liksom. Jag måste komma ut i stora vida världen, testa vingarna lite, know what I mean? Jag vill verkligen till Skottland eller England, så snart som möjligt. Om jag får chansen till en sportlovs-semester, ska jag lätt övertala den betalande personen om att Skottland och England är fantastiska platser dit man borde åka minst sju-åtta gånger i livet. Borde funka ändå. Men nu ska jag ta mig en kopp te och slå mig ner hos papi framför teven. So long!

-Dawlish is still in St. Mungo's and Gran's on the run.