Galaxy song

DU kan gräva! å hör sen.

idag kommer bli en bra dag. jag gick upp tidigt(10! hmm) för att plugga. blev klar 12 minuter för sent, men blev ändå klar. lagade frukost till lunch och kollade 7 minuter på Chloe. om någon timme ska jag in till stan och träffa Misen. ikväll ska jag göra något jag längtat efter, men det är en hemlis så vad det är förtäljer inte denna historien.

jag har deppat länge nu. läste igenom mitt inlägg från igår och blev lite rädd för mig själv. not to self; whenever life gets u down, Mrs. Brown, and things seem hard or tough, and people are stupid, obnoxious or daft and you feel that you've had quite enough. just remember that you're standing on a planet that's evolving and revolving at nine hundred miles an hour, that's orbiting at nineteen miles a second, so it's reckoned, a sun that is the source of all our power. the sun and you and me and all the stars that we can see are moving at a million miles a day in an outer spiral arm, at forty thousand miles an hour, of the galaxy we call the 'Milky Way'. our galaxy itself contains a hundred billion stars. it's a hundred thousand light years side to side. it bulges in the middle, sixteen thousand light years thick, but out by us, it's just three thousand light years wide. we're thirty thousand light years from galactic central point. we go 'round every two hundred million years, and our galaxy is only one of millions of billions in this amazing and expanding universe. the universe itself keeps on expanding and expanding in all of the directions it can whizz as fast as it can go, at the speed of light, u know, twelve million miles a minute, and that's the fastest speed there is. so remember, when ur feeling very small and insecure, how amazingly unlikely is ur birth, and pray that there's intelligent life somewhere up in space, cuz there's bugger all down here on Earth.

så. det borde göra mig glad när jag är nere. ibland blir det bara för mycket, ni vet. det går upp och ner, och just nu befinner jag mig mitt i smeten och även om jag idag är mycket gladare än igår, har mina problem inte försvunnit. skillnaden är att jag nu ser små hoppfulla ljusglimtar i slutet av den här dystra, mörka tunneln. och jag tänker minsann inte låta dem försvinna.

i know, jag skriver mycket i metaforer. it's kinda my thing. jag är fetsnygg idag och ska ha en härlig eftermiddag med Misen. är än en gång så löjligt tacksam över alla vänner jag har. typ Max som messar mitt i natten för att tala om att han lever. eller John som alltid avslutar alla texter till en med "ta hand om dig", vilket känns underbart då det värmer som en virtuell kram. eller Oliv som jag gråter och skrattar ikapp med och som jag längtar hjärtat ur mig efter. eller Lovisa som ser ut som en ängel men svär som en galning. eller Parasto som lutar huvudet mot ens axel så att man känner sig trygg och lycklig. eller båda två tillsammans som ger mig dubbelkramar när de märker att jag håller på att bryta ihop. sådana vänner önskar jag alla, precis alla. för jag skulle inte överleva utan er+alla andra underbara människor som råkar finnas i mitt liv. tack för det.

-if life seems jolly rotten, there's something you've forgotten