sanningen #2

jag ska hålla käften för alltid. vad jag än gör så sårar jag någon. jag måste vara en hemsk person. hur kunde jag tro att jag var underbar? det kan omöjligt vara alla andra som är lättstötta och känsliga, och därför skäller ut mig så fort jag ger någon form av kritik eller skämtar lite. det måste vara jag som är en dålig, okänslig människa som sabbar allt genom att finnas till. ingen man vill älska mig, ingen människa förstår hur jag tänker. nej, det måste vara mig det är fel på. jag är fruktansvärd. jag lägger mig ner, ger mig och ber om ursäkt för min existens.

jag postade precis den här texten, men fick nu så dåligt samvete gentemot mig själv att jag mår illa och får en stark lust att spy. jag har aldrig någonsin i hela mitt liv dissat mig själv så här. jag mår för tillfället värre än jag någonsin har gjort i hela mitt liv, men det är fan botten när jag börjar dissa MIG SJÄLV. jag har sabbat mycket, men inte det här.
JO, folk är verkligen lättstötta och känsliga! jag vet att jag har rätt, jag vet att jag inte är dum i huvudet. jag trodde att vänner skulle kunna ge varandra kritik och skämta med varandra utan att man behöver LACKA UR TOTALT. och att välja sidor? det är nog det barnsligaste som finns. går vi på lågstadiet eller? fuck you, jag menar det. ta ansvar för er själva och väx upp om ni har så jävla dålig självkänsla och -förtroende att ni inte ens kan ta kritik eller skämt från era vänner, eller för den delen ge kritik själva. jag blir så jävla förbannad. jag är fan ingen jerk.