God morgon.
Jag har huvudvärk. Ja, det var nog allt.
-
God eftermiddag.
Huvudvärken flydde fältet, men nu är jag kissnödig istället. Jag har bytt datorkunskapsgrupp, och är numera ledig hela tisdag eftermiddag. Mys!
När jag väl står innanför dörren klockan 16.40 kommer alla mina planer gå i stöpet. Fast åh, vad jag önskar att det inte gjorde det!

Bobba, duuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu.

God morgon!
Lyssnar på "Hair" och är på superhumör! "..I got my aaaass!"
För tillfället har jag ensemble, och jag önskar att Jörgen var här så att det blev något av lektionen och så att jag kunde be honom om ursäkt. Jag gråter när jag är elak.
Jolene av Cake är galet mysig. Manu Chao, Red hot chili peppers, Pink Floyd! Jag har fantastisk musiksmak. Och jag saknar min man.

Hello, hello, hello
Is there anybody in there?
Just nod if you can hear me
Is there anyone at home?
Come on, now
I hear you're feeling down
Well, I can ease your pain
Get you on your feet again
Relax
I need some information first
Just the basic facts
Can you show me where it hurts?

There is no pain you are receding
A distant ship smoke on the horizon
You are only coming through in waves
Your lips move but I can't hear what you're saying
When I was a child I had a fever
My hands felt just like two balloons
Now I've got that feeling once again I can't explain, you would not understand
This is not how I am
I have become Comfortably Numb

God afton.
Ikväll blir det hamburgare till middag. That's pretty good. Jag är hungrig efter en riktigt bra dag. Jag känner att jag har hittat hem igen, även fast det var en ganska snårig stig hit. Usch, det har varit jobbigt. Jag trodde inte att jag skulle tycka om mig, jag ville inte glida tillbaka i gamla gängor, men.. FAN vad jag trivs!

Älskling!

-

Jag saknar Robert. Ibland när jag saknar honom alldeles förfärligt mycket, önskar jag att vi bodde tillsammans i ett mysigt hus i Blekinge, med trasmattor överallt och att vi drack te ur skört, småblommigt porslin medan vi klappade vår stora Grand Danois och njöt av eftermiddagens sista ljusa timmar i vårt ombonade kök.. Sedan återvänder jag till verkligheten och inser att det kommer dröja minst två år innan vi ens snuddar vid en verklighet av den drömmen, och minst fem år innan den kan slå in på riktigt, om vi ens är tillsammans då. Åh, vad jag längtar efter ett vuxenliv, samtidigt som jag inte kan släppa taget om min barndom och min snabbt genomrusade tonårstid. Usch, jag låter som en gammal gumma. Jag vill bara växa upp lite! Jag saknar farfar, och det dröjer en dryg månad innan jag får träffa honom igen. Det suger faktiskt. Rätt mycket också, för den delen. Men en kul sak som inträffar ikväll, det är desperata hemmafruar och "Morgonsoffan"! Det får man inte missa för hundra gubbar!

ROBERT, MIN MAN!

God afton.
Jag saknar min man så jag håller på att gå av på mitten! Han är det vackraste, mest dyrbara och underbara jag har och tål inte att vara ifrån honom så här länge, trots att det förhoppningsvis och troligen förstärker vår relation till varandra. Åh, vad jag älskar och saknar dig!

Jag är trött på människor som tror att de är de enda som existerar i världen.

Dessutom vill jag hylla KÄRLEKEN i alla dess färger och former, för att den finns, verkar och sprider en sådan euforisk berusning med sin närvaro! Love is all around.

God afton.
En sådan här tanke förstörde nästan min viktigaste relation för ett par år sedan. Men det känns ju så fel att gå runt och låtsas! Fast gör jag det? Jag kanske bara behöver lite space, egentid och umgås med gamla sköna vänner. Så mycket har förändrats på bara ett år, jag vet knappt vem jag är eller vad jag vill längre. Jag vet bara att jag vill bli lycklig utan att såra någon på vägen. Usch, nu förstår nog inte många, jag talar i tungor. Jag är iallafall hemma från undersköna Karlshamn nu, hemma från min ännu mer undersköna Robert. Åh, min ångest äter upp mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till. "If I had a clue I'd know exactly what to do". Och jag undrar, är hösten nya våren?
Grattis papi.

And so I cry sometimes
When I'm lying in bed
Just to get it all out
What's in my head
And I, I am feeling a little peculiar.

And so I wake in the morning
And I step outside
And I take a deep breath and I get real high
And I scream from the top of my lungs
What's going on?

God natt.
Jag såg "Juno" för en stund sedan. Bästa filmen på minst fem år. Älskar't, älskar't, älskar't! Huvudpersonen är ju bara så skön och musiken får mig att tappa andan. Moldy peaches är super. Dessutom har jag kommit fram till att jag måste börja lyssna på gammal härlig musik igen. Och ny gammal musik. Men nu, mys med min underbare man.

"In my opinion, the best thing you can do is find a person who loves you for exactly what you are. Good mood, bad mood, ugly, pretty, handsome, what have you, the right person will still think the sun shines out your ass. That's the kind of person that's worth sticking with."

Goddag.
Jag har fått ett slag i ansiktet. En uppdagelse jag har svårt att tro på. Lurar mina ögon mig? Har mitt vett svikit mig? Det här är för stor, alldeles för stort.

Men jag är glad, ty min befinnelseort är hemma hos Robert i Karlshamn. Min lycka är fett total, för att uttrycka det på det viset.

Goddag.
Jag är trött, men ack, så glad! Idag är fredag, min Robert väntar på mig i Karlshamn, den troligen vackraste av Blekinges städer och mina pengar har hamnat på välbehövliga saker, även om jag bara har hundratjugosex kronor kvar. En sådan fattiglapp jag är.

Jag behöver en ny flicka att beundra. Den första vackra skapelsen ser jag nästan aldrig nu för tiden, så jag har så gott som tappat intresset för hennes undersköna anlete. Hela hennes kropp ser för övrigt ut som ett grekiskt palats i mina ögon, men eftersom jag inte fick undersöka platsen närmare, har mina heta känslor för denna kvinna helt slocknat. Fast visst trånar jag fortfarande en smula när de där smala sprirorna dyker upp i ögonvrån.
En andra flicka var en fantastisk uppenbarelse i silver. Hon gjorde inte lika stort intryck på mig som den första kopparflickan, men hon fanns där ändå, lysande, skimrande, blygt leende. Jag såg ett ljus i slutet av tunneln. Jag såg henne.

Så var ska jag leta efter en ny, lika eller kanske ännu mer fantastisk person? Fast jag har aldrig behövt leta, de har bara kommit gående, obekymrade och med ett lugn som kunde få mig att falla till marken av sensuell eufori. Jag väntar på nästa vackra flicka att lyfta mig till nya, molnbeklädda piedestaler.

Goddag.
Jag hade behövt lite vägledning. Attans. Jag hatar den här tiden som kommer krypande under skinnet som förkylningar på sensommaren. Det sker alltid med drastiska förändringar och jag måste medge att jag älskar det med ett hat jag inte kan beskriva. Men en god nyhet är att jag börjar komma tillbaka, tack vare förändringar.
Jag älskar mig.

Jag måste säga att estetfester klår varenda jävla party. Jag saknar min farfar. Jag tror att jag ska våldgästa honom nästa helg. Ja, det låter som en plan. Ikväll vill jag mysa med Robert, måla och se någon bra film. Jag älskar det här livet! Jag börjar hitta tillbaka.

Du har rätt, Jenny. Blandat umgänge ger en ett öppet sinne.
Ange <3 mest för att du finns där, hela tiden.

Hej och tack för kaffet, jag är glad att vara här.

-

Klockan är mycket, jag är trött och vill helst gå och lägga mig bredvid Robert, så jag tror faktiskt att jag gör det. Faktiskt. Jag älskar Robert.