Pedro's freakshow

Goddag.
Jag är trött, men ack, så glad! Idag är fredag, min Robert väntar på mig i Karlshamn, den troligen vackraste av Blekinges städer och mina pengar har hamnat på välbehövliga saker, även om jag bara har hundratjugosex kronor kvar. En sådan fattiglapp jag är.

Jag behöver en ny flicka att beundra. Den första vackra skapelsen ser jag nästan aldrig nu för tiden, så jag har så gott som tappat intresset för hennes undersköna anlete. Hela hennes kropp ser för övrigt ut som ett grekiskt palats i mina ögon, men eftersom jag inte fick undersöka platsen närmare, har mina heta känslor för denna kvinna helt slocknat. Fast visst trånar jag fortfarande en smula när de där smala sprirorna dyker upp i ögonvrån.
En andra flicka var en fantastisk uppenbarelse i silver. Hon gjorde inte lika stort intryck på mig som den första kopparflickan, men hon fanns där ändå, lysande, skimrande, blygt leende. Jag såg ett ljus i slutet av tunneln. Jag såg henne.

Så var ska jag leta efter en ny, lika eller kanske ännu mer fantastisk person? Fast jag har aldrig behövt leta, de har bara kommit gående, obekymrade och med ett lugn som kunde få mig att falla till marken av sensuell eufori. Jag väntar på nästa vackra flicka att lyfta mig till nya, molnbeklädda piedestaler.