everybody in this world has to do a whole lot more than love the one they spend a lifetime looking for

mitt hjärta är fortfarande jävligt sprucket. jag är så off men at the moment. quit the habit temporärt, liksom. det gör fortfarande så ont i mig. det har ju gått månader, och ändå gnager smärtan från alla håll. jag har dock kommit fram till att även om det tar tid att komma över någon, så finns det ju saker jag kan göra för att inte dra ut onödigt mycket på tiden. t.ex kan jag sluta träffa män ett tag för att inte utsätta mig för smärta. jag tänker "kolla en man. han kan bli min. det kaaan bli bra, men det kan också bli jävligt dåligt. jag provar." och sen går det åt helvete för att jag är så splittrad och bräcklig. genom att inte utsätta mig för den sortens smärta, slipper jag må dåligt över killar som jag ändå inte vill ha och kan komma över den som jag en gång ville ha mer än allt annat. då orkar jag dessutom bry mig mer om mig själv och slipper ligga apatisk i min säng, tycka att jag är misslyckad och vänta på att någon idiot ska höra av sig. det känns som en ruskigt bra plan. den följer jag.

jag har precis tryckt i mig två portioner tomatsoppa med ost, gräddfil, bacon, färsk tomat, ostmackor och ett glas hallonsaft med kemisk smak. om tio min är det Cougartown+In the middle, och imorgon ska jag göra en massa saker hela dagen.. jag blir helt yr. hatar stress. men nästa vecka är det lagom lugnt igen. ska bara flytta. it's all good.

åh. Movits! 2 dollar på fickan är underbar. känner mig inte fullt så dräggig och lat när jag hör den. grejen är att jag egentligen inte är dräggig, även om jag är ganska lat.. men jag är intelligent och kan vara sjukt aktiv när jag vill, så jag är faktiskt inte hopplös. kände bara att jag behövde berätta det.

idag har jag varit runt i Malmö. jag har fikat och grälat(ovanligt) med David, gått en överdriven demonstration för kvinnor och jämnställdhet("inga sexister på våra gator, fyll dem i stället med bögar och flator!" liksom VA?!), frusit häcken av mig och köpt bacon. jag skulle ha dansat kl 20, men jag åkte hem i stället. nu är klockan 22.06 och jag har missat 6 min på Cougartown. detta är SKANDAL, så jag sätter igång tv:n nu. YO

-alltså, Veronica Maggio är nog den vackraste människan jag vet.. hela hennes sätt liksom.. men det får du inte säga till Caroline!

conversations

-jag vill ha dig.
-men varför? jag är ju helt fucked up i hjärnan!
-inte hela tiden.. du är snäll ibland.
-ja, men det.. "ibland"?
-ja?
-men det kan fan inte räcka..
-det räcker för mig.
-varför har du så låga krav? typ.. hatar du dig själv?
-jag tycker om dig. måste du vara så här?
-jag ÄR sån här, det är ju det jag menar!
-okej, okej.. jag vet inte, jag tycker att det är värt det. varför vill du inte vara med mig?
-för att.. för att allt är fel nu. allt är fan kaos. jag vet inte om jag pallar en snäll kille nu.. och ja, jag vet hur jävla dumt det låter, men jag är sjukt självdestruktiv och.. FAN, jag vet inte!
-jag förstår om du inte vill..
-jag vet inte vad jag vill.
-jag vet att du inte vet vad du vill. det är ju det som är så jävla jobbigt. du vet aldrig vad du vill.
-hur fan kan du säga så?! vi känner ju knappt varandra! du är så jävla korkad!
-men lägg av..
-du kan lägga av. är så jävla trött på den här skiten.
-kom igen, var inte så här. jag vill ha dig, kan vi inte bara prova? du vet ju ändå inte vad du vill, det kanske blir skitbra? haha!
-åh, sluta.. du bara driver med mig hela tiden.
-nej, det gör jag inte. men förlåt. du är fin. snälla, kan vi inte dejta?
-nej.
-snälla?
-nej!
-snälla, snälla, snälla, snälla?
-haha, nej!
-okej.
-vill du inte längre?
-jo.
-varför sa du "okej" då?
-för du vill inte!
-jo.. eller jag vet inte. FAN!
-kyss mig.
-nej.
-snälla?
-börja inte det där nu igen..
-snälla?
-jag går. jag svär, jag går härifrån.
-okej, förlåt. men jag vill ha ett svar nu.
-men.. nej. jag vet inte.
-du är helt hopplös. jag tar det som ett nej och går.
-NEJ! eller.. åh, men jag kan inte bestämma mig.. jag vet inte om jag tycker om dig. jag vet ingenting. kan vi inte bara se vad som händer? allt är fel, jag känner mig så jävla.. som en jävla idiot, alltså.
-du är ingen idiot.
-save it. jag är så jävla trött på folk som ba "men du är ju uuuuunderbaaaar", för just nu är jag en jävla slyna. jag skäms och mår dåligt och jag är sårad och.. fan, jag är så jävla sårad. det gör jätteont. jag vet inte om jag kan ge dig något.. ärligt talat känner jag mig lite äcklad av tanken på en mans händer på min kropp just nu.
-vem sa något om sex..?
-men snälla! påstår du att inte vill ligga med mig?
-okej, det vill jag, men jag väntar så länge du vill.
-men det är precis det! jag vet inte om jag kan umgås med dig när jag vet att du går och väntar på att få ligga med mig.
-men det är ju inte så! jag tycker OM dig, för att du är du! för att du är en asskön tjej med humor och.. du.. är bara så jävla.. fan, jag tycker bara så jävla mycket om dig!
-jag.. jag vet inte vad jag ska säga. det var som en explosion i mitt huvud.
-gör det ont?
-nej.. men jag är ännu mer förvirrad.
-men shit, tjejen!
-jag vet.. jag sabbar allt. förlåt.
-du sabbar inte. eller, du sabbar för dig själv när du krånglar till allt. kan vi inte bara dejta och se om det funkar, liksom? jag lovar att inte lägga mina snuskiga manshänder på din kropp. din vackra kropp..
-men för fan..
-jag vet, cheesy. förlåt.
-hahaha åååh.. det här är jobbigt. men.. lovar du att inte försöka något?
-JA. jag vill ha dig för ditt huvud, även om du är sjukt attraktiv.
-hugg inte av det när jag sover, bara.
-ditt huvud?
-ja.
-får jag se dig sova?
-om du kryper in genom mitt fönster på natten, kanske.
-fan vad du är svårflirtad.
-nja.. jag bara låtsas. du är.. jag vet inte. annorlunda, men jag vet inte om det är bra eller dåligt. antagligen dåligt, det brukar vara så.
-det bästa med dig är att du kastar komplimanger efter mig.
-hahaha.. förlåt.
-det är okej. jag hoppas att jag är annorlunda på ett bra sätt. jag tror att jag är det.
-ja.. vi får väl se.
-du är i alla fall fin.
-ja, jag har fattat att du tycker det. jag måste gå nu, för min föreläsning börjar om typ tjugo minuter och jag måste hinna gå dit också.
-ska jag följa dig?
-nej, det behövs inte.
-vill du att jag ska följa dig?
-nej.
-dejtar vi?
-ja. sluta fånle.
-vad? jag är glad. du gör mig glad som fan.
-åh, håll käft.
-får jag en kyss?
-nej!
-snälla?
-fan vad du tjatar om allt hela tiden.. men okej, en. på kinden.
-fan vad snålt.
-jag kan gå annars..?
-nej, kom!
-på kinden!
-jaja..
-MEN! du kan ju inte vrida på huvudet! så jävla dåligt när jag väl..
-SÅ ska en kyss vara.
-du.. fan, det har gått FEM MINUTER. jag måste gå nu. jag ringer dig.
-tycker du om mig?
-du har mjuka läppar.
-är det ett ja?
-jag ringer dig, okej?
-du är fan asskön.
-HEJ DÅ!
-tja!

sanningen #2

jag ska hålla käften för alltid. vad jag än gör så sårar jag någon. jag måste vara en hemsk person. hur kunde jag tro att jag var underbar? det kan omöjligt vara alla andra som är lättstötta och känsliga, och därför skäller ut mig så fort jag ger någon form av kritik eller skämtar lite. det måste vara jag som är en dålig, okänslig människa som sabbar allt genom att finnas till. ingen man vill älska mig, ingen människa förstår hur jag tänker. nej, det måste vara mig det är fel på. jag är fruktansvärd. jag lägger mig ner, ger mig och ber om ursäkt för min existens.

jag postade precis den här texten, men fick nu så dåligt samvete gentemot mig själv att jag mår illa och får en stark lust att spy. jag har aldrig någonsin i hela mitt liv dissat mig själv så här. jag mår för tillfället värre än jag någonsin har gjort i hela mitt liv, men det är fan botten när jag börjar dissa MIG SJÄLV. jag har sabbat mycket, men inte det här.
JO, folk är verkligen lättstötta och känsliga! jag vet att jag har rätt, jag vet att jag inte är dum i huvudet. jag trodde att vänner skulle kunna ge varandra kritik och skämta med varandra utan att man behöver LACKA UR TOTALT. och att välja sidor? det är nog det barnsligaste som finns. går vi på lågstadiet eller? fuck you, jag menar det. ta ansvar för er själva och väx upp om ni har så jävla dålig självkänsla och -förtroende att ni inte ens kan ta kritik eller skämt från era vänner, eller för den delen ge kritik själva. jag blir så jävla förbannad. jag är fan ingen jerk.

why must I always be a loser? why can't I ever be a winner?

usch. nu börjar allvaret. har pluggat i ca 4 timmar med Kerstin och Marco, och måste medge att det mest aktiva jag gjorde under de timmarna var att äta tre cheeseburgare. tenta kl 14 imorgon. illa! men om jag går upp tidigt imorgon och pluggar, så ska det nog gå. i alla fall lite. det löser sig! det är ju nu det är dags för mig att ta tag i allt, då måste jag offra en sovmorgon då och då. och kanske sluta tänka att allt löser sig.. men fan, det gör ju det! men jag ska ändå börja ta mer ansvar, jag tror nämligen att Gud är trött på att lösa alla mina problem åt mig.

nu ska jag läsa Harry och sova. lång dag imorgon, och jag behöver verkligen sova efter den här idiotiska helgen. men det kommer bli bättre from now on. det känns bra bakom ögonen.

-I picture you in the sun, wondering what went wrong

det var längesen den här skiten urartade

fy FAN för mig. nu tänker jag spy ut gnäll tills tårarna sprutar, I don't care. det var längesen jag var så här tom.
fredags, drack vin hemma hos Johanna med bl.a Mia och Jon, stack ut på KB och dansade. hittade en snubbe som jag hånglade med, alla vänner försvann och även snubben så småningom. jag gick runt i familjära hoods, blev sentimental och grät. jättemycket, jättehysteriskt. slog mig ner utanför kebabhak, blev tröstad av två snälla killar som bjöd på cigg och två tuggor falafel. de tog en taxi hem, jag började gråta igen och vinglade hem genom stan. träffade engelsktalade kille från Egypten som kallade mig "sweet princess" och attackkysste mig på munnen. vaknade med sår på läppen.
igår, stack till Oliv i Ystad med Max och Tim, drack vitt vin på bag-in-box och sprang till bussen mot Öja. kom dit, irriterade mig på det faktum att utestället som Ystads alla kids hänger på ligger mitt i en åker mitt emot en lada. fantastiskt.
träffade sjukt mycket balla folk(grät nästan av glädje vid åsynen av Affe), dansade, drack och skrattade. hängde med enormt arrogant mjölkdrickande herre, något jag inte skulle ha gjort i nyktert tillstånd, då den enormt arroganta mjölkdrickande herren är ENORMT ARROGANT. slutade kvällen med att bli snuvad på sovplats, gråta(obehagligt likt morgonen före), ringa runt till halva Ystad i hopp om att hitta nånstans att sova innan jag gav upp och väckte Oliven. trodde jag då. hon, Sabrine och Carro satt nämligen fortfarande uppe och muppade. somnade lite småfnissandes på dubbelvikt madrass och sov stilla hela natten. vaknade med fint hår och puffigt ansikte, något förstörd.

nu är jag hemma och har precis käkat lite ägg, tomater och ostmacka. på tåget hit insåg jag att det är slutfestat för min del, iaf för en tid. jag måste dämpa Detets nervösa, hysteriska, desperata skrik efter bekräftelse och börja ta mer ansvar för mitt liv och mina val. jag skulle kunna skylla allt som har gått fel på er och dig och dig och dig.. men i slutänden lät jag er ta för er. och för det kan jag inte klandra någon förutom mig själv. jag vill inte prata om det, för jag orkar inte höra mina vänner antingen gnälla på alla idioter som "fuckar upp mitt liv", fast att det är lika mycket mitt fel, eller på mig för att jag fuckar upp mitt liv. jag blir bara arg, för jag vet vad som är snett; jag måste skärpa mig.
det blir målar/skrivar/film/släkt/kompis-kvällar för mig en tid nu. jag hoppas bara att jag inte sviker mig själv igen, för jag är så trött på att sitta och torrgråta(ni vet när det blir för mycket kaos på en gång och till och med tårarna har gett upp) och fundera på vad det är för fel på mig.

-manKIND?? but there's nothing kind about them!

min musik har alltid varit mitt stöd, när jag ser tillbaks, om jag misslyckas då blir det nog mitt vackraste nederlag

DIN MAMMA KAN VA

alltså efter den här natten kan man konstatera följande; den här bruden är inte bra på att ta det lugnt. drack vin, dansade, träffade barndomsvänner, hånglade och blev uppraggad av kort, egyptisk galenpanna på vägen hem. knäppt. somnade tjugo i sex och väcktes av Max kl 10. käkade frukost och lunchade på MAX. med Max, ascheesy. skitmysigt. nyktrade inte till ordentligt förrän vid typ 15. tvättar och meckar, och ikväll drar jag till Ystad, hänger hos Oliv med Sabbe m.fl och kollar Melodifestivalen. sen sticker vi antagligen till Öja. känner mig som 15 år. har alltid dissat stället, men aldrig faktiskt varit där. det blir spännande.

uuuhh har varit bakis hela dagen.. ont i skallen och helt seg och sjukt tankspridd. mår bättre nu, är rätt pepp. målar naglarna Miami-rosa och känner mig fin. ska duscha, smita inom mamma och dra till Ystad. ska träffa bl.a AFFE och är skitglad för det! LUVLUV

-min musik är min musa, men hon blir illa behandlad

och mannen, det är lätt att tappa ton när de lyckliga tycks leva i en annan dimension

dricker apelsinjuice och funderar över min märkliga dag. jag steg upp vid halv 12 för att hinna till en pluggdejt med mina kurskamrater i city kl 13. kom dit, det var tomt så när som på en ensam liten kurskamrat som ville gå hem, så det fick han. jag gick till Misen och Johanna på deras jobb, käkade lunch, råkade omedvetet outa världens hemlighet och det blev KAOS. följde Mis hem, handlade crap till lägenheten, fick nice fotvård av morsan, köpte tre nagellack(I KNOW, jag är pank och borde köpa typ.. bacon istället. men skit samma) och en kudde till alla gullepluttar som vill sova över här och som hittills har tvingats tilbringa sleep-overs med halva kroppen på min megamyskudde, och smet hem. har precis tryckt i mig två stekta ägg och lite tomater. that's my dinner. ska måla naglarna och kolla på Indiana Jones om ca 25 min. är sjukt trött, sjukt stressad, men nervositeten har lagt sig lite.. det som stör mig mest just nu är att jag känner att mitt krossade hjärta inte har läkt så mycket som jag trodde. hur långt tid ska det behöva ta? jag vill känna något igen.

jag har svårt att skilja på om jag mår genuint dåligt, har en kass, stressig period eller om jag bara har mens.. jag har mycket på gång, det kan ju vara det som gnager. fast jag vet att jag har en massa känslor som spökar, minnen och smärtor och sår som skaver. jag såg alltid ner på tjejer som jag, tjejer som tyckte synd om sig själv, skar sig, gnällde, söp bort problemen, knarkade, hade sex med olika män.. hade noll självrespekt. fine, det enda jag gör är att gnälla emellanåt, supa och ha sex, men för mig är det som att dra en lina och skära upp båda armarna. fan.. det löser sig alltid, men det är trist att behöva må dåligt jag tror dock att Gud har en plan för mig, att det finns en mening med det här. what doesn't kill you makes you stronger, liksom. nu börjar jag bli så cheesy att jag knappt vill publicera, så jag ska sluta skriva och kolla slutet på Indiana Jones i stället. SÅ länge har jag skrivit. se där. g'natt.

-where'd all the good people go? I've been changing channels, I don't see them on the TV shows

soft kitty, warm kitty, little ball of fur..

älskar Big bang theory. hatade det först, men har suttit uppe för många sena nätter för att inte kunna uppskatta det.

jag blev ganska nyss uppraggad på Lindängens lokala ICA. killen ba "kan jag få ditt nummer?", varpå jag fick panik och väldigt otrevligt utbrast "NEJ!!". han gick lite moloket därifrån och lämnade mig med fruktansvärt dåligt samvete. dumma mig.

idag ska jag käka något riktigt gott till middag. jag vet inte vad än, men det ska jag ta reda på. och se Angus, thongs and perfect snogging. åh jag dör lite, så jävla rolig film! CIAO PEOPLE

-there is only one difference between a madman and me. the madman thinks he is sane. I know I am mad.
Salvador Dalí

grey skies

hej Elin.
jag ska operera mig, det är vad som händer. och man är alltid ensam, oavsett hur många man har runt sig. när man omfamnar det som ett faktum, blir man en mycket starkare människa. jag ska förklara mina tankar lite djupare någon gång. love you.

jag vaknade klockan 14.03 idag. 14.03!??!?!?!? fast det är gött med sovmorgon, och jag har inga tider att passa. och jag har, mycket vettigt, bestämt mig för att stanna hemma i helgen, så jag kan hämta mig lite, ta hand om mig, plugga och mysa med kompisar. mysmysmys!

jag har nu eliminerat alla psykbrudar ur mitt liv, tror jag. det känns jävligt bra, och jag känner hur en massa negativ energi rinner av mig. obehagliga, respektlösa idioter till människor kan jag vara utan, thank you very much.

idag ska jag plugga, och sen funderar jag på att ta en liten tripp bort till farfars place. men jag får se, är trött och behöver verkligen komma igång med plugget. har hela flabben full av räkmacka och känner mig nöjd och stolt över mig själv. har en massa ångest inför tentorna nästa vecka, operation om 1,5 månad och flytt/flyttstädning, men som en vis man en gång sa; de lösor saj.

-jag svär, om jag bara kan klara idag ska jag ta mig i kragen å vara så glad

didn't know what time it was, the lights were low, oh, oh

14 april. det får bära eller brista.

jag har väntat så länge. längtat, trånat, önskat. och nu är jag rädd och gråter. fan vad jag hoppas att ingen läser det här. jag vill inte ha uppmärksamhet. inte så här i alla fall. jag bara skriver, för jag vet inte vad jag annars ska göra. om två månader finns det fysiskt sett inte lika mycket kvar av mig, och jag är paralyserad av rädsla. jag är bara helt sjukt tom och det finns inte någon som ser mig. kanske för att jag är tom. jag är kanske genomskinlig. jag är kanske falsk. jag måste måla och dricka vin nu. jag måste få utlopp för all ångest som rinner genom hjärnan.

du är alltid ensam. och aldrig. fan va ont det gör.

-he'd like to come and see us, but he thinks he'd blow our minds