Pedro's freakshow

God eftermiddag.
Jag, liksom många andra människor, älskar att känna mig älskad, bekräftad och behövd. Det gjorde jag verkligen i natt när en liten flicka vid namn Matilda kravlade sig nära mig och somnade med huvudet på min mage. Du är, liksom din syster, så olidligt vacker.

Jag saknar dig, Robert, mer än du kan ana. Det enda jag vet är att du borde vara här med mig, inte där borta i ingenstans, i ingenmansland. Eller är det kanske jag som är malplacerad? Kanske hamnade jag fruktansvärt fel? Kanske borde jag vara där, med dig, så att du och jag blev vi och längtan blev tillfredsställelse och drömmar blev verklighet. Åh, om vår kärlek växte till en regnbågsbro vid vars slut du kunde stå och vinka som den dyrbara skatt du är. Åh, om den kunde bygga en båt i vilken jag kunde ro över de ömt guppande vågorna till dig. Åh, min älskade, du finns i mitt hjärta, tillsammans med hoppet om att Gud låter oss lida för att vi slutligen ska få leva tillsammans.