And I'll see you in the branches that blow

jag har haft en härlig helg. härlig men jävlig. så skulle man nog kunna beskriva den. klubbade i fredags, kollade Zombieland (gryyyym rulle) och åt fasligt mycket skräp i lördags och igår drog jag hem till CJ och chillade. nu sitter jag med ett fat äggröra med tomat och ett glas vatten och lyssnar på soundtracket till Twin peaks: Fire walk with me. mystiskt och märkligt och vackert. jag funderar på en massa saker jag vill göra, typ pierca septum, låta håret växa vilt och galet och ha små dreads i underhåret och kanske någon slinga i en galen färg, göra film varenda dag, dricka tjugo koppar te och skriva manus hela nätterna igenom, vakna halvdöd men framgångsrik och bara jobba hårt med det jag älskar. jag VILL så mycket! jag vill och jag kan och jag SKA! jag ska inte försöka, för när man försöker ger man sig in i något med en medvetenhet om att det kan misslyckas. men man ska ju inte misslyckas, så varför försöka när man kan genomföra? man ska göra saker med ett enda mål; att klara av dem. det målet ska vara den enda utvägen, det ska inte finnas någon annan mesig lösning, och just därför ska man aldrig bara försöka klara av något, utan man ska helt enkelt klara av det! sug på den karamellen! ujujujujuj, vad pepp jag blev helt plötsligt.. värsta livscoachen. bäst jag vilar en stund, blev lite yr av all pussytiv energi. toodles people!

-the black dog runs at night