Uppe i höjden

har kommit fram till att jag är ganska märklig (förutom att jag sitter och mummelsjunger med en enorm pappersrulle i näsan. det är svårt att snyta sig när man har näsring) jag är stolt över att jag är udda och tänker annorlunda. att jag är min släkts svarta lilla rebellfår. jag förstår att det finns människor som inte förstår sig på mig. samtidigt finns det massor av människor som faktiskt gör det, men jag tror inte att en enda av dem förstår mig. tänker som jag tänker. orkar se genom mina ögon. det känns ofta som att jag pratar med en vägg, någon som bara lyssnar artigt utan att bry sig, för att sedan vräka ur sig hela sitt liv. det är säkert bara en känsla, men för att vara ärlig orkar jag inte riktigt engagera mig i andras liv just nu. jag har faktiskt fullt upp med mitt eget. och ja, jag låter som en egocentrerad liten bitch, men jag har precis lärt mig att det är okej att bara tänka på sig själv ibland, så för tillfället tänker jag praktisera den livstilen fullt ut utan att skämmas, thank u very much.

har minst en miljon tankar, visioner och idéer, men ingen jävel att dela dem med. har åtminstone kommit fram till att kärlek väger jävligt mycket tyngre än alla pengar jag hade räknat med att tjäna i mitt framtida yrke, och börjar tveka. med risk för att låta naiv kan jag medge att de lockade rätt mycket, även om film är och förblir min passion. jag är nog för ung för att bestämma mig för vad jag ska göra för resten av mitt liv. får skriva och spela teater i höst, och sen får jag se var jag hamnar. jag måste få lite mer skinn på näsan och ta tillbaka min förlorade kaxighet. jag har varit alldeles för snäll alldeles för länge. bäst att säga ifrån och fucka upp det lite. jag måste ju för fan kunna göra som jag vill. FUCK Y'ALL, LOVE Y'ALL.

-allt du äger är ingenting värt om du inte väljer vad du har kärt, och ditt hus är aldrig nåt hem, utan kärlek är du alltid tomhänt