beslutsångest x 1000

jag blir både avis och irriterad på människor som inte har något att noja över, men gör det ändå. typ "alltså SHIIIT ska jag köpa de där skorna eller inte?? alltså BESLUTSÅNGEST!!" ba NÄ! du vet inte vad beslutsångest ÄR!

jag ska operera mig. eller inte. jag får bestämma själv. DET är beslutsångest. jag har velat genomgå den här operationen i flera år, och nu när jag väl får den utan några krav, känner jag mig jävligt splittrad. det kan bli bra, det kan bli jävligt bra. det kan också bli jävligt, jävligt dåligt. är jag bara väldigt fåfäng? eller ska jag ta chansen? de ska skära med knivar i min kropp. det är ju helt absurt egentligen.

det gör ont bara jag tänker på det. det är kanske inte värt det.. mitt 17-åriga jag tittar på mig i ögonvrån och suckar. din dumme fan.