Jag har haft en ovanligt otippat mysig helt vanlig dag. Vaknade hos farfar i Malmö, fick sminkrådgivning, träffade Tova på stationen, åkte till skolan, hade en lektion, åkte hem till Jenny, åkte hem, skrev cv, funderar för tillfället på vad mitt nästa move ska vara. En kortare frisyr, månne? va? VA? VA?!
Nåväl, det händer aaaaalltid något kul. Eller mindre kul. Eller kanske tråkigt. Men alltid något. Tur det.

Tja. Det är en jobbig dag idag. Morfars begravning. Jag är nervös, fast jag egentligen inte har något att vara nervös över. Det skulle väl i så fall vara för att jag ska sjunga en visa, men jag har ju gjort det så många gånger förut. Skillnaden är att nu kommer alla gråta och det finns en rätt stor risk att jag också kommer att göra det. Usch, begravningar är inte min grej.

Jag undrar hur världen ser ut från himlen sett. Inte från flygplans- eller rymdhimlen, utan från Guds himmel. Antagligen helt annorlunda mot vad vi ser. Förhoppningsvis lika vacker.

-När människor är unga, då har de oljig tunga. Lovar runt, men håller tunt.

Idag är en vanlig dag i en rad av vanliga dagar. Trots det, har jag lyckats finna en utomordentligt söt ryggsäck i jeanstyg på Röda korset för endast tjugo spänn! Dessutom gick mitt svenska tal i Nationella proven galant, så ett MVG känns inte alltför långt bort.. Vad nöjd jag är! Vilken superdag det här blev!

Hur knäpp får man bli att se fram emot en begravning? Jag hoppas, och tror, att jag inte ser fram emot själv tillställningen, utan istället mot att få träffa min mormor och mina kusiner, som jag inte träffar så ofta. Tråkigt att det skulle behöva vara under sådana här förhållanden. Jag ska sjunga en folkvisa till mormor efter begravningen. Den heter "Min ros, min lilja" och är jättevacker. Jag sätter sju riksdaler på att hon gråter innan jag hunnit sjunga den sista meningen, tio om jag själv gör det. Åh, älskade morfar, var du än må vara; vila i frid.

Idag vaknade jag och tänkte "det här ska bli en bra dag, för jag ska göra den bra". Och det blev den! Trots att en del verkade ha en dålig dag lät jag mig inte dras med ner, utan skrattade bort det. Härligt!
Anna var en gosig typ och körde land och rike runt med sina små vänner, för hon fick minsann sitt körkort idag! Ljuvliga unge.
I helgen ska jag försöka göra en massa sådana saker som jag tycker om att göra.

-Foul evil gargoyle!

Jack Johnson är mannen!

Jag har idag, efter förtvivlad gråt och hopplös idétorka, skrivit färdigt mitt tal till Nationella proven! Lyckan är nästan fulländad. Dessutom har jag börjat förstå att allt inte måste vara perfekt hela tiden. Jag är perfektionist, men det gäller att man är noga med rätt saker. Det här kanske låter knasigt, men jag vet iallafall vad jag menar. Tur det.

-Oh captain, my captain

Kom igen, Cajsa! Why so serious?

Jag borde tuffa till mig. Sluta gnälla och bara låta allting flyta på. Det borde fungera. Åh, vad jag önskar att allt kunde bli fantastiskt problemfritt!

-Why are you always walking in front of me?
-Well, why are you always walking behind me?

Robert, utan dig kan jag nog fan ta mig inte leva. Kärlek eller vänskap spelar ingen roll, låt oss bara alltid vara där för varandra. Du är den brutalt ärliga, nördiga, matälskande, roliga vän med hjärtat på rätta stället som jag alltid har letat efter. Att jag förstått det först nu. Att jag inte behövde leta. Att du fanns där, en kyss bort, hela jävla tiden.

Goddag.
Jag är lycklig! Inget förstör mig nu!