Jag saknar dina andetag mot min nacke och ditt sätt att hålla om mig innan jag somnade.
Allt är långt ifrån nu, och jag hatar att det blivit så.
Jag längtar efter dig.
Hela mitt jag längtar så det brinner i tankarna.
Kom hit och visa vilka vi är.
För bara med dig, kan jag verkligen leva.
-
Idag är en vilsen dag. Jag är så trött på alla. Jag vill bara prata med min släkt och Robert, resten kan dra precis vart de vill, men bort från min närvaro. Jag hatar detta ständiga längtande! Jag vill ha mer!
Kom nära, så nära, så nära.
Imorgon ska jag se "Mamma Mia" med Inger. Jag har sett fram emot det, faktiskt. Vi ska fika lite först, det blir säkert trevligt. Jag behöver någon att umgås med som inte ställer en massa frågor stup i ett.
Jag har kommit fram till att jag är väldigt egoistisk, förmodligen för att jag inte riktigt vet vem jag är än. Dessutom irriterar jag mig mer och mer på människor i min närvaro, och jag orkar inte hjälpa dem med petitesser. Jag som strävar så efter att bli snäll. Saken är den att jag inte orkar. Jag orkar verkligen inte hjälpa andra, när jag knappt orkar hjälpa mig själv. Äh, det är inte så farligt som det låter, men jag undrar sannerligen vad jag gör fel. Måste jag möjligen ändra mitt sätt att tänka? Alldeles säkert. Åh, det brinner en eld i mitt hjärta som vill ut, ut, ut! Jag vill sjunga ut all min ilska, all min glädje, all min kärlek, ja, alla känslor bara rätt ut i ansiktet på alla djävlar! Kom hit och ge mig lite kärlek, va.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar