You're the boss, applesauce

Hösten är mustig idag. Jag känner för te med honung, skarpa, mörka färger och grytor med svamp och morötter. Kanske äpplen också. Äppelte. Det vore något.
Idag är en sådan dag då jag funderar på vad som egentligen pågår. Det känns som om jag bara står still och låter livet gå min näsa förbi. Varför gör jag så, när jag vet att jag vill haka på alla andra och inte sitta still, undra, drömma och hoppas. Om jag bara kunde skärpa mig någon jävla gång. Sedan springer ju alla åt olika håll också. Vem ska jag följa? Det blir kaos och mitt i förvirringen stannar jag upp och drabbas av beslutsångest. Tackar nej. Stannar kvar. Undrar, drömmer, hoppas. Undrar mest. Om jag bara hade vågat chansa, förhoppningsfull och nyfiken, på en kass kväll eller en dålig dag. Jag kanske hade hamnat i ett slagsmål, råkat ut för en galen fylla eller skaffat en ny vän. Kanske hade jag fått uppleva magi. Kanske hade jag hamnat i ett märkligt sällskap, stannat upp för några sekunder, undrat "hur hamnade jag här?" och fnissat tyst för mig själv. Jag vill tro att var jag än hade hamnat, vad jag än hade varit med om och hur det än hade känts, hade det nog varit ganska mycket häftigare än att bara sitta still, undra, drömma och hoppas.

-I must say, Horace, you make a very convincing armchair.