sorry, please excuse my attitude, but if I only had food, I wouldn't be in such a bad mood

jag har kommit fram till att jag har betett mig som om jorden snurrar kring mig. men det gör den ju inte. samtidigt, vem ska spela huvudrollen i mitt liv om inte jag? jag har tyckt att jag varit så lyhörd och generös och trevlig.. i ärlighetens namn kanske jag bara är ett egocentriskt, egoistiskt svin? fan va sorgligt i så fall. fast det tror jag inte. mina tankar är ju goda. det är dock svårt att vara lyhörd när ens psyke håller på att krackelera, svårt att vara generös när man inte har något att ge och trevlig.. tja, det kan jag ju faktiskt vara. och det är jag nog också, fast med en stor dos sarkastisk, svart humor. men hallå. det är väl okej?

the bottom line är att jag håller på att rannsaka mig själv, inse saker om mig själv som jag inte tidigare har lagt märke till. jag kanske har förträngt dem, eller blundat för dem. eller bara varit för instängd i min egen skalle för att kunna inse att de finns i mig. nu ser jag dem, och det är både frigörande och skräckinjagande. vem är jag egentligen? hur ser folk på mig? är jag underbar mot somliga och ett svin mot andra? är jag en gnutta socialt efterbliven som min storasyster tycks tro, eller är det bara sån jag är? jag är så trött på BS, jag vill ha sanningen! THE BOLD TRUTH! GE MIG DEN, FÖR HELVETE!

nu äter jag KitKat. jag fick den av min faster som var här häromdagen. vi brukar prata om ångest och annat som pinar oss. det är inte speciellt trevligt, men det känns skönt efteråt. att ha någon som är så pass mycket äldre än mig som förstår hur jag känner, som vet hur det är att ha panikångest, det är fan ovärderligt.

idag ska jag tvätta färdigt och bounca bort till Elvira och Elvira. mitt hjärta dunkar. jag har inte varit där på fem dagar och det är nånting på gång. jag känner det i tårna. mina tår ljuger aldrig. de vet när det är fara å färde. och fan va hjärtat dunkar.

-den här går ut till alla saknade vänner