den här dagen

just nu har jag ingen aning om vad jag känner. det gör ont överallt och jag gråter tills huvudet värker som om det skulle gå i bitar och jag sympatiserar med Harry Potter när det svider i hans ärr.
jag var på psykakuten igår. jag var där i ca4 timmar. jag fick prata med en sjuksköterska och sedan med en underbar läkare som skrev ut nya ångestdämpande piller åt mig(märk väl att det inte var därför han var underbar). jag vet inte varför jag skriver ner det här här. jag vet bara att det är för smärtsamt för att skriva ner fysiskt på papper, och i vilket fall som helst har jag inte min dagbok här. och jag måste skriva om det. jag måste få ut det. hur ont det gör att drastiskt förändra sitt liv från psykisk misär till någon form av välbefinnande. "Att bli en bättre människa - de nio stegen". eller hur många de nu är. om de finns alls. jag är iaf jävligt trött på att ha ångest som standardsinnesstämning. och jag har lärt mig att jag varken är Dumbledore eller Moder Teresa. jag har inte överseende med allt, och jag måste förstå att det är OK. sån är jag. men enbart insikten om att jag inte är något helgon och därmed inte behöver bete mig därefter har faktiskt redan påverkat mitt tankesätt en smula. det känns bra. det känns faktiskt fantastiskt.

idag ska jag till skolan, återse min efterlängtade Max efter ca tre månader och antagligen dra hem till mamma igen. jag orkar inte riktigt vara ensam, men jag vill inte heller bli för engagerad i vad som händer. idag föredrar jag att vara en fluga på väggen i ett hus med talande, levande människor.
och i helgen har jag jobbat, gråtit, varit hos Elvira, gråtit, varit på IKEA med pappa och gråtit. i runda slängar.

idag kommer jag för sent till skolan, men jag bryr mig inte särskilt mycket. Mårten drar iväg oss till ett utomhusgym i Bulltofta ungefär varannan dag, vilket resulterar i att halva klassen tar sovmorgon och dyker upp på skolan två timmar senare, mumlandes namnet på någon mystisk fysisk åkomma som gjort det omöjligt för dem att delta i morgongymnastiken. eller så skryter de högljutt om vilken skön sovmorgon de har haft, det är lite olika. hur som helst är jag en av dem idag, och jag tycker mig ha full rätt att göra så. nu ska jag äta frukost. känns som om jag knappt har ätit något på hela helgen.

hej då. vi ses.

-it is the unknown we fear when we look upon death and darkness, nothing more.