bromance

usch, vad jag känner mig tom. sen tänker jag efter lite och upptäcker att tomrummet är fullt av kärlek. men som man ofta gör när det händer jobbiga grejer glömmer jag bort allt bra och gräver ner mig i Allt som sårar som jag inte kan göra något åt-facket. och let's face it, Cajjan, du är lyckligare så här. för det hade inte funkat. DU hade inte funkat. du är alldeles för full av liv för att låta dig stängas in i en värld som du inte hör hemma i med en livsstil som begränsar dig. så kom över alla eventuella om och men, för det spelar inte längre någon roll. var du kär? nej. nä, men håll käften då.

igår var fuckat. det var längesen jag upplevde ett sånt starkt obehag. vi var en grupp, och som alla vet är man varandra trogna i en grupp. vi gick till Rosengård, vilket tog oändligt mycket längre tid än vad det påstods göra. vi fuckade upp och bråkade om det på vägen. alla skrek. vi kom fram. vi hängde. pratade. bråkade. skrek. blev sams. åkte därifrån. åt. drog hem och sov. och det var en av de mest bisarra och obehagliga nätterna jag har varit med om någonsin.

idag är jag likgiltigt, på gränsen till panikslagen. jag känner att om jag inte är försiktig och gör precis rätt saker för att må bra idag så kommer jag att få en panikångestattack. eeeeller så tänker jag att jag vill vara glad idag, och sen är jag bara det. gör allt för att inte fucka upp mitt huvud. men all negativ energi från igår bara äter upp mig inifrån. och min ångest bara matas med tankar som jag försöker tvinga mig själv att sluta tänka på. det känns.. bara jävligt tomt.

oj. trodde jag på allvar att det hade funkat? jag trodde nog det. fan vad jag lurade mig själv. det hade det inte. Cajjan, det hade det verkligen inte! så fruktansvärt olika personer med så fullständigt skilda åsikter och värderingar fungerar inte ihop. knappt som vänner och absolut inte i ett förhållande. men bra försök, dock. creds till det!

-du e den fetaste bruden som finns.