Pedro's freakshow

Jag är så trött på att aldrig kunna konfrontera utan att själv få skulden. Som tur är bryr jag mig inte lika mycket längre, och det är jag stolt över! Jag brukar tänka "de är dem det är fel på, och de kommer att få känna av det så småningom". Man måste leva sitt eget liv, och våga stå för den man är. Jag tycker faktiskt att jag gör det, mer och mer. Det är skönt att känna så.

Min morgon började såhär: vaknade halv sju av att någonting drog i mitt öra. Detta någonting var en av mina hörlurar; jag hade somnat ifrån samtalet med Robert - igen! Hur lyckas man? Gullapan har den goda smaken att inte ringa upp och väcka mig, så jag sov ju såklart lugnt vidare med hörluren i öronen.. Efter någon timme gick jag en rask promenad med mamma, och sen kokade jag några ägg och drack te. Nyttig mat, det må jag säga. Lunchen lär bestå av makrill i tomatsås med bröd och en soppa. Det låter iallafall gott i mina öron.

Måste börja packa till Siesta nu. Jag är halvpepp, men det ordnar sig väl. Det kommer säkert bli jättekul! Senare är det musikrep i Sjöbo, usch, har inte övat alls.. Får se om jag hinner, annars får det va så. Jag längtar efter min baby.

-Daffyd Thomas, you bloody fool! You could have had a bit of cock there.