Ad astra per aspera

Jag önskar att mitt före detta jag kunde spöka för mitt nutida jag och peppa mig till att leva lite.

Idag har jag städat huset grundligt med la familia + boyfrienden. Det blev kliniskt tjusigt, och imorgon kommer det hit ett par mäklare och knäpper bilder på gården. Jag tycker inte om det här, men jag vet att det kommer att bli bättre. Allt sker bara så snabbt, och det är jag inte van vid. Jag längtar tills den underbara dag då jag stiger innanför tröskeln i min egen lägenhet och kan gå rätt in i famnen på Robert. Jag älskar ta mig fan den fubbicken. Jag längtar efter en frihet där jag själv kan styra över stämningen i mitt hem och där jag städar och lagar mat precis när jag vill. Jag vet att jag hade klarat av det, och jag vet att jag är redo för det nu. Jag vet också exakt vad min plan är, och det är något som gör mig enormt lycklig. Sov gott, alla äppelkindade gullpuckon.

-Passa dig! Vill du ha ett chips? Vill du ha två? Tre?