måndag 17 augusti 2009

No doubt

Om jag någon gång har undrat, om jag någonsin har tvekat det allra minsta, måste jag ha varit hemskt sinnesförvirrad. Det finns nämligen ingen man jag hellre skulle vilja vara med än den som sitter bredvid mig just nu. Han håller mitt huvud i sina händer när jag vill ha tröst, han håller sina armar om mig under nattens mörkaste timmar och han behandlar mig med en sådan utomjordlig respekt att jag skäms. Om jag har sökt efter en kärlek lika djup och stark som Romeo och Julias, Tristan och Isoldes eller Tarzan och Janes har jag funnit den nu. Det kanske inte är för evigt, men det är nu. Och det passar oss utmärkt.

Hösten är snart här, och min lycka går inte att uttrycka på mänskligt vis.

2 kommentarer:

elin sa...

fy fan vad fint cajsa!

/Elin

Pedro sa...

tack sötnos!