hela världen stagnerar

jag tror att jag håller på att spåra ur. det är läskigt och intressant på samma gång. mycket obehagligt. jag lever på EE, kärlek, mat, humor, sex, små vackra företeelser och oro. och hela tiden gör det väldigt ont.

du är en cyniker, jag en bohem
jag ser ständigt kärlek där ser du problem
din syn på världen är galen, extrem
jag hittar stora sprickor i ditt sjuka system
som du tycker duger, fast det gör mer ont än gott
det gör ont i mig att du inte förstått
jag vill förändra världen till en plats som kan fungera
där man inte hör bomber explodera och brisera
totalt vandalisera och spoliera
de kan aldrig
reparera
förstörelse
eller kompensera
för förgörelse

hela tiden står vi bredvid och ser storögt på
och skakar våra huvuden i takt
vi mumlar generade "vi är för små och för få"
och inser aldrig vår omstörtande makt

nu orkar jag inte dikta mer. det var jätteutmattande. ska lyssna på Edward Sharpe and the Magnetic Zeros och plugga. jag är hemskt dålig på det, men jag måste lösa det här på något vis. livet är hårt och så.

ikväll ska jag äta omelett/tortilla. ska se om jag kan köpa lite potatis för mina pantburkar. det vore fan fett. sen kommer hallongroddan och gosar med mig. det ser jag fram emot. även om hjärtat är tungt och upprivet.

-this is a song for my simplest love