I always wanted to be someone's muse

klockan är 03.19 och jag sitter ensam i min lägenhet. jag hade tänkt lägga mig tidigt igår, men som alla kvällar då jag tänker lägga mig tidigt slutar även denna med att jag lägger mig sent. väldigt sent. för sent. och det är nog för att jag har så mycket att tänka på, men inte orkar tänka på det.
jag skulle ha varit på jobbet nu. för 21 minuter sedan stängde klubben där jag arbetar, och jag skulle springa omkring och plocka disk och ställa den i köket. antagligen tappa något så att det gick sönder. eller inte. 22 minuter.
ändå slutade min kväll bra. jag ordnade något som var viktigt för mig, och sedan spenderade jag nästan en hel timme på att läsa skvaller om kändisar, bland andra Suri Holmes/Cruise. den lilla tjejen är fem bast och bär redan smink och svindyra paltor. jag tycker att det är tragiskt. jag tror verkligen inte på allt skvaller jag läser, och oftast är jag faktiskt riktigt ointresserad, men när jag ser föräldrar skämma bort och felbehandla sina barn på så där gör det ont i mig. det kommer ta år av smärtsam terapi för den stackars ungen att hämta sig från sin stulna barndom.
hur som helst. när jag kom hem till Limhamn igen vid 23-snåret gick jag inom Hemmakväll och fixade Du kommer att möta en lång mörk främling, bilar och Fanta. sen gick jag hem, bytte om, tände ljus, myste för mig själv och messade med Elin, vilket har blivit lite av en vana och något som gör mig vardagslycklig, på något vis. nu är klockan 03.29 och det är dags för mig att släcka ljusen och krypa till kojs. imorgon ska jag skissa en logga, måla naglarna, vara ute i det förutspådda solskenet, kolla film med Elin och kanske fika med pappa. det blir en fin dag.

jag trivs rätt bra med mitt liv just nu. ändå känns det som att något skrapar under ytan. det är ganska otäckt. det känns precis som om jag går på tunn is och måste se mig för var jag sätter fötterna, så att isen inte spricker. gör den det drunknar jag i ångest, och jag är så jävla trött på att göra det. nu är det dags att må bra. och sen vill jag inte höra ett ljud mer om det, tack.

-vad är det?
-jag vet inte. men livet är ju helt underbart!