my Lord, I think I'm living

fy fan vilket jävla kaos. vilket jävla kaos, Cajsa.

snackade igår med en mycket klok man, och känner mig nu redo att tackla livets påfrestningar. visst gör det fortfarande ont, men den kloka mannen(alias Miguel i min klass, jag behöver inte vara så mystisk och märkvärdig) sa något som gjorde mig så jävla stark! han berättade att ångest och smärta inte är en sjukdom för honom, utan en del av den han är. och eftersom det är en del av den han är, kan han också kontrollera den. det fick mig att fatta. han, Miguel, den kloka mannen i min klass, berättade det som inga läkare, socionomer, sjuksköterskor eller släktingar har kunnat förklara för mig. att jag inte är sjuk, utan kan kontrollera en stor del av det jag känner. det var ett fantastiskt stort ögonblick när jag stod där och kisade mot solen i mina försök att hålla ögonen öppna och se på Miguel när han förklarade på sin portugisisk-influerade engelska att jag är roten till mitt eget välmående. ska jag vara ärlig har jag faktiskt hört det förut, och jag vet inte varför det sjönk in just nu, men jag är glad att det gjorde det. och nu är det jag som bestämmer.

hade en riktigt härlig kväll igår och har nyss haft en riktigt spännande dag som övergått i en mysig afton med tända ljus, bra musik och vegetarisk lasagne. tänkte knäppa på en romantisk komedi sedan och sitta och suga på ett par klubbor som jag fick av Elin när hon var här på besök. jag är väldigt glad och nöjd nu när jag tänker på allt som är bra. för det finns mycket sådant i mitt liv. och resten kan jag ändå inte styra över, så fuck det.

mmmmm fin kväll. jag är relativt lycklig och har en säkert helt OK lasagne i ugnen. ser fram emot att äta den, morgondagen, att träffa Elin igen, att skriva mer bra musik och livet i stort.

-du vet, Palme-Olof. eller hette han det? han hette inte det, va? han hette Olof Palme! eller hette han Olle-Palle?