tisdag 15 december 2009

Holding out for a hero

If you're going to San Fransisco, be sure to wear some flowers in your hair
Jag vet inte vad det är med mig, jag känner mig bara så ensam. Och inte ensam på det sättet som jag vill vara ensam på, rent fysiskt, utan även psykiskt. Hjälplös, på något vis. Som om jag inte klarar av att ta beslut, tycka eller ens bara vara för mig själv utan att få en sån jävla ångest och känna mig sämst, sämst, sämst. Det är hemskt, för jag är inte sån här egentligen. Allt är fucked up just nu. Jag hoppas på en förändring snart, för vart jag än vänder mig är allt jag ser sorgsna själar bakom ansträngda leenden, allt jag känner hopplös smärta i ett krackelerande hjärta och ilande, isande tankar som fräter sönder alla mina drömmar och känslor.
Robert. Jag älskar dig, för att du är min fasta punkt i detta lömska, helvetiska liv jag lever just nu.

Om du har en lika kass tillvaro som jag har för tillfället, klicka in på fmylife.com. Du kommer tacka mig.

Inga kommentarer: