For today I am a child

TJAAAAA. Har precis kommit hem från Robert. Vi har haft a swell time, och vi saknar varandra redan!! (han saknar mig också, för det sa han i telefonen och min baby ljuger inte!!!!!!!!!!) Jag har haft det lite dimmigt och suddigt i mitt huvud, men det börjar klarna upp igen, och jag börjar må fint. Det kanske bara räcker ett par timmar eller dagar, men jag tänker ta vara på det! Chin UP!
Just nu är jag så trött som man bara kan vara efter en lång dag (?) så jag ska snart dra mig till sängs och läsa lite Harry. Igår så jag Systrar i jeans 1 och 2. Jag gråter nog en halvliter varje gång jag ser dem, främst för att det är så vackert med stark vänskap. Jag har inte förrän nyligen känt en så pass stark vänskap som rollkaraktärerna känner, och filmen speglar även många komplicerade relationer och familjesituationer som jag känner att jag kan relatera till. I guess that's why I cry like a baby. Det är jobbigt och härligt, och jag mår alltid lika bra efter att jag har sett dem. Som en detox för själen. Märkligt, va? Att en (två) film(er) kan göra så mycket för ens välbefinnande.
Imorgon ska jag plugga och surfa runt lite och leta efter sånt som jag behöver och vill ha, osv. På fredag fyller papi 51, och det betyder hej och hå på en av Malmös schysstare restauranger! SEE YA!

-Hey, it's me, Bailey. You don't have to use this in your movie or anything, although now that I think of it, fainting in Wallman's does kind of qualify me as a loser. But then again, wearing a price sticker on your forehead probably makes you one, too. Ya know, I don't know, Tibby, maybe the truth is there's a little bit of loser in all of us, ya know? Being happy isn't having everything in your life be perfect. Maybe it's about stringing together all the little things like wearing these pants or getting to a new level of Dragon's Lair - making those count for more than the bad stuff. Maybe we just get through it... and that's all we can ask for.