shit, jag måste verkligen sluta låtsas som det regnar

jag behöver inte ursäkta det här, men en varning är på sin plats; NU SKA JAG GNÄLLA OM MITT LIV

1. jag är nyopererad. JA, jag valde det själv. NEJ, jag visste inte att jag skulle bli såhär trött, ledsen och få en känsla som skulle kunna jämföras med att ha ett ömtåligt spädbarn fasttejpat på bröstet. jag kan knappt röra mig utan att det gör ont, kliar eller drar i stygnen.

2. jag är förkyld. bieffekt av modellande+en natt på lasarettet. även detta kan spåras tillbaka till mig, det var ju trots allt jag som valde att ta av mig nästan alla kläder på en kall och blåsig strand två dagar innan jag opererade mig+tillbringade en natt på ett lasarett fullt av baciller.

3. jag har dubbla hyror. även detta mitt fel, men det var otur i turen, för jag bor nu i en urmysig lägenhet i ett härlig neighbourhood. synd ba att jag inte har råd att matcha mitt liv med min lägenhet(som ba skriker "glammigt lågliv").

4. jag har, som sagt, inte ett ruttet öre. jag har räknat ut att jag efter att ha betalat mina hyror(hyror. i plural. g8.), räkningar och lån ligger på minus. jag går alltså på diet i en månad framöver. den kallas för pank-dieten, och allt man behöver göra är att inte ha någa pengar. miljoner fattiga kan inte ha fel - den här dieten fungerar. ps. vill du ha tag i mig innan den 25 maj får du fan ringa, för jag har inga pengar att fylla på min mobil. när jag tänker efter får du nog ringa mig efter det också, för jag har inte pengar att fylla på mitt busskort, så jag kan inte ta mig till varken skola eller jobb. oh, life is such a joyride.

5. mitt hår ser ut som om jag har smörjt in det med ett blekt blåbär. och jag som enbart tänkte lyxa med EN grej den här månaden - ett besök hos frisören. detta är dock SVINDYRT, då de ska misshandla mitt hår jättemycket och det kostar mig en rejäl hacka. såklart är även min hårfärg mitt eget fel, men jag ville bara prova och jag visste inte att jag verkligen skulle vantrivas. folk glor verkligen på mig som om jag led av lepra.

6. mina tuttar är mindre=mina före detta sexiga klänningar som aldrig svikit mig på sexfronten får mig att se platt ut. upptill. nedtill ser jag ut som om jag försöker få bort babymagen efter mitt första barn. och som om jag ätit allt jag kunde få tag i under graviditeten. detta kunde jag ju också ha räknat med, men det svider ändå.

7. jag har fått underkänt på mina två första tentor. jag har två eller tre kvar, och sätter jag inte dem+en av de förra på uppsamlingstentan i augusti, får jag kanske inte ta CSN i framtiden=jag kanske inte kan plugga mer. jag skulle inte fixa att plugga och jobba samtidigt, jag tror inte att jag är den sortens människa. detta är förstås också mitt fel, jag borde ha pluggat mer. woulda, coulda, shoulda. finns inget att göra åt nu, förutom att plugga mer till nästa tenta. jag ska, I promise.

8. jag är ensam. detta är inte mitt fel.

jag.. vet inte vad jag ska skriva. det finns säkert någon som vill påstå att de har varit med om samma sak och vet hur det känns och jada jada, blablabla, men vet du vad? jag tror på att varje situation är unik, och även om du har varit med om exakt samma sak som jag(not bloody likely), så är du inte jag. du tacklar inte händelser eller känslor exakt som jag gör, du har inte samma personer i ditt liv som jag har i mitt, du bor inte i mitt huvud. vi är med all sannolikhet olika, och jag tar det som en stor förlämpning när du påstår att du vet hur det känns. för du vet ingenting. och snälla, vem du än är, försök inte lura i mig att jag inte är ensam. för om jag är någonting, så är jag just det. ensam i ett rum fullt av människor.