Visst var jag? Åh, jag har så många fina barndomsminnen! När jag tänker tillbaka blir jag nästan tårögd. Jag är så lyckligt lottad, för jag vet att allt bra som hänt i mitt liv gör mig till en glad person, och allt jobbigt och mörkt gör mig starkare! Och jag har en hel del av båda sidorna. Jag tror att jag är okej. Nej, jag tror att jag är toppen! Jag vet att jag är lättirriterad och kan vara superjobbig, men jag vet också att jag är rolig, ärlig och omtänksam. Dessutom tänker jag rationellt, något jag bedyrar. Jag är superfin!Idag ska jag plugga och se Upp och Léon. Jag har snackat med Mia och är på superhumör. Det är varken positivt eller negativt. Det bara är så, helt enkelt.
Vi kunde vart nån annanstans
vi kunde gått åt varsitt håll
då skulle månen ha en annan glans och sången ha ett annat innehåll
Utan text och atonal
om vi gjort ett annat val
-Jag älskar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar