go ahead

jag hänger med sötaste killen nu. han masserar mig, laddar ner zombie slash, lär mig graffa och kysser mig i nacken, för att han vet att jag tycker om det. men det är inte det bästa med den här snubben. det är att han respekterar mig mer än någon annan kille jag träffat de senaste månaderna. jag känner mig inte längre knullad och utnyttjad och ljugen för. det får mig att känna mig levande igen. och det är märkligt att det är så, men som en läskig brud sa; whatever rocks your boat(det ska väl vara "floats"? hon skrev "rocks". man kan nog säga båda.. ehm, anywho).

jag vill klara mig själv, men jag vet inte.. jag kanske behöver hjälp dit? en man sa till mig att man lär så länge man lever. det var en av de få kloka saker han faktiskt yttrade. han hade mer i huvudet än han ville att man skulle se, och det var synd, för han var en väldigt intelligent man. och är fortfarande, om han inte har gått och blivit dum. men här kom vi in på ett sidospår. han hade rätt i att man lär så länge man lever, och då jag har levt en ynka femtedel av mitt liv, så kan jag ju faktiskt inte påstå att jag kan särskilt mycket. eller, det gör jag ju. men jag har mycket kvar att lära, så jag ska nog inte fundera så mycket, utan göra allt i praktiken och se hur det går. för att lära mig. och sen vet jag tills nästa gång. u feeling me?

jag ska färga mitt hår turkost, mest för att visa att jag lever och är här. som ett utropstecken i ditt ansikte. nu ska jag äta frukost till middag och invänta dreadhead. puss på nozen.

-bad people happen to things like me