didn't know what time it was, the lights were low, oh, oh

14 april. det får bära eller brista.

jag har väntat så länge. längtat, trånat, önskat. och nu är jag rädd och gråter. fan vad jag hoppas att ingen läser det här. jag vill inte ha uppmärksamhet. inte så här i alla fall. jag bara skriver, för jag vet inte vad jag annars ska göra. om två månader finns det fysiskt sett inte lika mycket kvar av mig, och jag är paralyserad av rädsla. jag är bara helt sjukt tom och det finns inte någon som ser mig. kanske för att jag är tom. jag är kanske genomskinlig. jag är kanske falsk. jag måste måla och dricka vin nu. jag måste få utlopp för all ångest som rinner genom hjärnan.

du är alltid ensam. och aldrig. fan va ont det gör.

-he'd like to come and see us, but he thinks he'd blow our minds