Get of your lazy arse, babe

"...men jag är stark, så jag orkar. För man kan antingen lägga sig ner och låta människor gå över en, eller vända sig om och börja gå i motsatt riktning och inte vända sig om när de skriker och undrar vad fan man håller på med, för det är inte deras business, och de är så häääär små som inte kan gå åt vilket håll de vill. Jag vill vara stor och stark, och ingen liten pinsam ursäkt för en människa. När jag gråter, gråter jag inte för att jag är svag, utan för att det gör ont. Och när jag är klar slår jag mig själv på käften för att påminna mig om att jag lever och klarar av allt. Då vet jag att jag är här, nu och redo att kämpa. För ingen kan trycka ned dig förutom du själv."


skrev det här i maj eller något, när jag var lite gladare än nu. fast det visste jag inte då. att jag faktiskt mådde rätt bra. tänk vad smart, att jag kan peppa mig själv så här. blir nästan lite tårögd när jag läser den här texten, för det är som om mitt dåtida jag ber mitt nutida jag att GET OF MY LAZY ARSE och göra något konstruktivt. babe, jag älskar mig. och det vet jag.