I believe in karma

so I better start acting like I do.

jag går på känsla, vilket inte alltid tar mig dit jag vill. sällan, fakiskt. jag har tappat mitt tålamod för längesen, och jag bara rusar in i saker med huvudet före utan att tänka efter. det slutar alltid på samma sätt; jag krossar skallen och hjärtat mot väggen och gråter i flera veckor. men jag kan inte sluta. inte fan kan jag sluta när jag får en sån kick. trots det börjar jag undra om det verkligen är värt det. det gör ju så jävla ont. så mycket smärta för några ögonblicks närhet. samtidigt kan jag ju inte i förväg veta om det kommer sluta smärtsamt eller inte. det kanske blir bra. det kanske inte blir någonting. det kanske bara är och aldrig blir. vem fan vet? den som lever får se.

jag kalasar på godis, chips, dippa och saft och kollar ANTM. känner mig lite lagom krängig och ska snart koka en kopp te som jag kan doppa mitt godis i. imorgon ska jag lämna tillbaka några hyrfilmer, lyssna på en föreläsning, plugga med kurskamrater och dansa. jag ska dansa. det känns kul att kunna säga det. och det är ännu mer kul att faktiskt dansa!

känner mig väldigt förvirrad och stressad. usch. jag ska plugga och packa i två veckor nu. härligt. inte. jag är mentalt och fysiskt slutkörd och allt blir bara mer och mer. det är fan inte lätt att vara positiv när man känner sig som en från olika håll oälskad, pga flera anledningar sönderstressad, löjligt svartsjuk slampa/idiot/OCD-unge. fan. jag vill stänga in mig här forever. eller nej, jag vill blondera min utväxt, gå i klänning och skejta. HIT MED VÅR

-that must be jelly, cuz jam don't shake like that