jag var ett mycket vackert barn

jag har tillbringat större delen av min sista dag som tonåring med att läsa. har plöjt igenom Vem älskar Prue? av mina tonårs favoritförfattare Jacqueline Wilson. jag njuter av att försvinna in i en fullt realistisk värld, marinerad i känslor som dock kanske passade mig bättre när jag var en liten udda, kärlekskåt, hormonsprudlande 14-åring, då jag enkelt kunde relatera till det annorlunda tänket som flickorna i böckerna hade. ändå har jag redan läst halva. för jag har längtat så efter att fylla 20, men när jag tänker på att det bara är några få timmar kvar, vill jag helst bara bli 14 igen. missförstå mig rätt, jag längtar efter att få växa upp och ta ansvar över mitt eget liv och bestämma vad jag ska göra med det. samtidigt saknar jag redan alla stora, tunga känslor som tonåren bjöd på. det är bitterljuvt, och det gör både ont och pirrar i magen och resten av kroppen. jag bara önskar att det kunde pirra lite mer i magen. av olika anledningar.

jag önskar dock att jag kunde få fira min födelsedag på annan ort. typ i min lägenhet i Malmö. inte på fucking Antonsgården utanför Sjöbo. förhoppningsvis blir det bra ändå. jag.. jag ska ju trots allt äta stekta ägg till frukost.

helst av allt hade jag velat gå och lägga mig tidigt ikväll, hemma hos mig, stänga av mobilen och bara läsa tills jag somnar. somna ifrån tonåren, och göra det själv. det känns skamligt att vara någon annanstans, när jag sedan länge planerat att vara ensam när jag går från tonåring till vuxen. det gör ont i hjärtat att jag har svikit mig själv så här. det är ett för stort steg för att jag ska vilja dela det med någon, speciellt den jag måste dela det med. igår funderade jag till och med på att ringa till Oliv och fråga om jag fick låna hennes lägenhet i natt. jag ångrade mig i morse, men nu ångrar jag mig nog igen. ska i alla fall fullfölja min plan med att somna tidigt med en bok och avstängd mobil. jag blir bara så ledsen ibland, när jag sviker mig själv. är jag mesig eller är jag bara människa? jag har lagt alla kort på borden mer än en gång, men det känns som om de har tappat sitt värde. som om min Royal flush blev ett gäng Jokrar. jag tror i alla fall att det är dåligt.. hm. ni fattar.

jag känner mig tom och fylld till bredden på samma gång. full av hopp och tom på energi. men fan.. jag är för gammal för det här och det har pågått länge nog. jag tror fan att jag ringer Oliv på en gång. jag kan inte stanna här längre än till imorgon. det tar för mycket liv ur mig.

-allas lika värde, det vill säga ingenting