PANIK

jag hade planerat en fet månad med en massa fest och lite nya kläder, vilket jag inte kunnat köpa på ganska länge. nu måste jag dock betala dubbla hyror, massor av dyra sjukhus/terapi/kirurg-besök och tv-avgiften. JAG KOLLAR PÅ TV TYP EN GÅNG I VECKAN!! och jag kan inte hjälpa att jag är sjuk.. har egentligen ca 70 spänn över efter alla utgifter, men jag fuskade lite och har 900 spänn nu. men liksom, VEM KLARAR SIG PÅ 70 SPÄNN I EN HEL MÅNAD?! och jag har inte fått min FÖRBANNADE JÄVLA LÖN ÄN!!! det har gått över ett halvår nu, jag vill för helvete ha betalt nu.
FAN. jag skiter i allt. jag ska fan ska leva glammigt lågliv ändå. men jag är jävligt förbannad över att allt är så orättvist. jag kan faktiskt inte rå för att jag är sjuk, ändå måste jag punga ut med 700 spänn på en månad. INTE OK. jag fick andnöd, det kostade tydligen 300 spänn. jag har tvångssyndrom och måste få KBT, det kostar 200 spänn i timmen. det enda människan säger är typ "du måste bestämma dig för att sluta upp med tvångshandlingarna". ehm, ja. jag vet. det är därför jag är här.

jag är så förbannad att jag inte kan uttrycka min glädje över allt kul som faktiskt händer i helgen, för jag vet att när den är över är det kall, äcklig verklighet igen. då är jag pank, nykter och får antagligen en utskällning för att jag slängt mina sista slantar på vin och mera vin. well.. jag skiter i vilket. jag vill vara snygg, sexig, full och kåt i helgen. och jävligt lycklig, för jag behöver det. för just nu känns allt ledsamt. jag vill inte lämna Lindängen.

-I'm not done with the night