you can go your own way

jag drog mig själv ut genom dörren, för jag tänkte att det är bättre att komma ut än att ligga i sängen och jämra sig med bittra tårar rullandes nedför kinderna. det var det också. jag hyrde tre filmer, 28 veckor senare(för att få rätt mängd av zombiesplatter), Eat Pray Love(för att få rätt mängd av hopp) och Så mycket starkare(för att få rätt mängd av självsäkerhet). dessutom köpte jag, vilket jag i princip aldrig gör, panpizza. och annan mat, t.ex blomkål och dippa(MMM). jag gick även till Systemet för första gången för att köpa en flarra vin, och blev till min besvikelse inte leggad! jag ba WHUUT?! gick ut med sur min och putande underläpp.

nu är jag hemma och känner mig mycket gladare. har gjort en peppig Spotifylista som jag lyssnar på. dansar runt i lägenheten till I'm still standing och Don't stop me now. på tal om min lägenhet kanske den snart byts ut mot en i Limhamn. tvekar lite, men den är mycket billigare och jag kan behöva en mer central lägenghet. fast jag vet inte. jag kommer ju alltid längre ifrån något annat om jag flyttar dit, så läget är ganska ointressant för mig. jag vill trivas, det är mest det. och jag älskar både Lindängen och min lägenhet, men den är dyr och av någon anledning så blir här aldrig riktigt hemtrevligt, antagligen för att den kliniska känslan av äldreboende hänger kvar. hur som helst, det löser sig alltid på något vis. alltid.

nu ska jag snart käka pizza och kolla 28 dagar senare. tips från Simon. får se om han har bra zombiesplatter-smak. imorgon är en lång dag, så för en gångs skull går jag och lägger mig innan midnatt. hej hopp alla.

-don't stop me now, I'm having such a good time, I'm having a ball!