Undertryckta känslor, skulle man kunna säga

tirrrred. försov mig till 08.48 idag. illa, då jag började 09.00. well well cykelställ, kom till skolan vid halv elva och kollade film+käkade lunch+skrev en filmanalys. hälsade på hos en lycklig Mia, gick till det stängda biblioteket för att lämna lite böcker men kunde inte det pga givna skäl, och hängde utanför en stund och lyssnade på Iron & wine innan jag drog hem till morsan. ska käka stek och chilla innan jag drar hem till mitt faktiska hem.

har funderat mycket idag(och kapat luggen. ser än en gång ut som en extremfeministisk veganflata som typ bor på Möllan. men det var inte det jag skulle go on about), och vill påstå att det har pågått en stor förändring i mitt huvud. har kommit fram till att jag inte behöver lyssna på människor som jag råkar vara blodsrelaterad till, och det är ju fan en lättnad, med tanke på att jag och min familj inte går ihop. alls. typ. ska från och med nu enbart lyssna på människor som jag ser upp till och har genuina känslor för. vill oftast be min familj dra dit pepparn växer och sluta lägga sina nyfikna näsor i blöt, MIND YA OWN DAMN BUSINESS, ni vet. sen tar något emot och jag fegar ur. är väl mesig, kan jag tänka mig. fast jag har faktiskt sagt ifrån några gånger. det dumma med det är att det inte fungerar. jag vill helst bara bli lämnad ifred, men inte ens det kan någon förmå sig att göra. jag vill fatta mina egna beslut och göra mina egna misstag och lära mig från dem, utan att det står ett gäng idioter och pekar på mig med sina feta fingrar och säger "M-HMM, vad var det vi sa??". att vi dessutom inte delar avgörande värderingar hjälper inte direkt heller. nä, klarar mig fett jävla bra utan era fucked up åsikter. peace OUT

-jag e crazy bara för ja e glad, det får man inte vara i en svenne-stad