din morsa rullade skunk å knullade runt å gjorde allt det man inte får, när hon var ung

svensk hip hop ÄR BRA.

idag har jag mest åkt buss. eller nä. men jag var på psyket(yes, låter sjukt dramatiskt. jag har tvångssyndrom som jag försöker råda bot på. det är därför jag är på det stora farliga psyket emellanåt) vid 14, sen åkte jag hem till mamma och kollade på MTV, käkade flingor och snodde lite mat och tog prylar som jag glömt. sen stack jag hem och tvättade och lagade middag, såg 20 första minuterna på Bridget Jones dagbok, tröttnade och surfade i stället. nu ska jag duscha och sova, ska upp 9 imorgon för att vara i skolan kl 11. längtar tills på torsdag. då ska jag till pappa där jag inte har varit på ca ett halvår. spännande. jag saknar Gösta och filmkanaler. pappa träffar jag ändå all the time. kommer bli konstigt att sova utan att höra motorväg eller party people utanför fönstret. fast det är iofs rätt tyst här på Lindängen också. ska däremot bli härligt att sova i ett kallt rum igen, med utsikt över den vackra månen genom de persiennfria fönstren. och apelsinjuice till frukost. och rostat bröd med äggröra. och gos med katten i soffan framför brasan. och promenader till gamla glömda hemliga platser. och bara lite äldre barndom om igen.

jag funderade på det innan - var växte jag upp? jag flyttade mitt i min uppväxt. jag var 12 när vi drog från Skanör till Östra Kärrstorp utanför Sjöbo. jag blir lite avis när andra ba "aa, jag växte upp i Malmö" eller "jag har bott i Ystad i hela mitt liv". jag kan inte säga så, för jag växte upp på olika ställen.
en del av mig växte upp på Skanörs ängar och stränder, på undangömda ställen där jag lekte för mig själv och skapade en egen OCD-värld med osynliga vänner och fantasifulla drömmar. en annan växte upp i Sjöbo, där det inte bara var vanligt att bli illa omtyckt på grund av att man hade en annorlunda stil, utan även på grund av vilken hudfärg man hade. jag är vit, men det hade ju varit så gött om jag var mörk - en svart brud med afro och märkliga kläder, det hade varit en utmaning för Sjöboborna.
en tredje del av mig växte faktiskt upp i Malmö. jag känner mig nog aldrig så hemma som här, men så har jag ju vandrat(av en icke helt märklig anledning är min röst norrländsk i huvudet. jag har lyssnat för mycket på Zacke) på Malmös gator sen jag var pretty damn young också. har halva min släkt här och känner mig lycklig och som ett av Malmös barn när jag går över Gustav eller cyklar mot stan genom Sofielund. det spelar liksom ingen roll vartifrån man kommer, i Malmö är alla välkomna. well, jag föddes ju trots allt här, kanske därför jag känner ett sånt starkt band till denna underbara stad.
jag antar att jag är en kvinna av många städer. jag är fortfarande kluven i frågan om var jag växte upp, men jag trivs nu och kommer säkert känna mig hemma på många platser i framtiden. fan, man vet aldrig vart man hamnar. en sak är dock säker; jag har växt upp nu.

-ja, morsan ville döpa mig till Tom, som tur e så gjorde någon motstånd för om inte farsan sagt ifrån hade jag nog haft ett helvete till skolgång. hade dock vart coolt att heta Jones, å när lärarens fråga sedan kom: ännu ett fotbollsproffs när du blir stor, eller? nä, fröken, hellre röka crack å sjunga soul