Stockholm boogie

hur skön är den filmen? var skitlängesen jag såg den sist! FUCK va bra den är. å då är jag bara ca 5 min in i filmen nu. skådespeleriet är slammin'

jag känner mig.. likgiltig. det kan bli fett å det kan bli riktigt, riktigt dåligt. jag hoppas att jag har tur, fiskar upp lite extra självkänsla, skiter i faktorerna som kan sabba det å gör det fett i stället, alldeles på egen hand. och struntar i dumma, verkliga drömmar som kommer å stör mig när jag sussar sött. som en käftsmäll kommer de i vägen när allt börjar kännas på gränsen till rätt bra. det är som om de kommer som ett bevis på att verkligheten finns och att jag inte bara kan glömma det som har hänt. det var så verkligt, som om drömmarna var inplanterade minnen av något som skulle kunna ha hänt igår. det gör ont när jag tänker på att det är så jag hade velat att allt skulle ha gått till - smärtfritt och sympatiskt. men det är ju faktiskt bara en dröm, så i stället får jag fortsätta leva min mardröm tills den blir ett minne som jag bittert dagdrömmer om om några år. det klarar jag nog av.

när jag kramade om Gösta igår blev jag så glad att jag grät. jag har verkligen saknat min lillebror. det är så mysigt när han kryper upp i ens famn på kvällen och gosar. jag har alltid velat ha en bror, och Gösta är ett bra substitut.

-jag har målat naglarna i Miami å är fräsch som en fucking nyponros